Mentalisering handlar om att vara medveten om medvetandets innehåll och att ta hänsyn till och reflektera över sina egna och ¬andras känslor, tankar och handlingar – en inre värld som oftast är dold – när man relaterar till sig själv och andra. När man mentaliserar reagerar man inte direkt på en situation, utan man stannar upp och undersöker vad det är som faktiskt händer. Man försöker göra egna och andras handlingar begripliga. Närliggande begrepp är till exempel reflektionsförmåga, självinsikt, symbolisering, empati och mindfulness. Man kan säga att mentalisering inkluderar allt detta.

Givetivs lyckas vi inte hitta det här perspektivet i alla situationer alltid. Men varje gång det händer är det en seger.

I DIK forum nr 8 läser jag att enligt Thomas Aronsson som är konsult i personalekonomi så kan ett rehabiliteringsfall – oavsett om man har ont i ryggen eller i själen vara mycket kostsamt. Inklusive sjukskrivning och försämrade prestationer uppgår den till 500 000-1 000 000 kronor, säger han.

I det övre intervallet ligger eskalerade psykiska problem, vars extremt höga kostnader ofta beror på spridningseffekten. Om man mår psykiskt dåligt drabbar det även kollegorna känslomässigt. Kan kan bli svårare att hantera jämfört med en fysisk skada.

Enligt artikeln kan tidiga krissignaler vara att medarbetaren:
- Inte tar några pauser vid lunch eller fika
- Lätt blir irriterad eller grinig
- Börjar prestera sämre
- Blir mer nervös vid deadlines än tidigare
- Upplever även små leveranser som oöverstigliga
- Ofta har korttidsfrånvaror med förkylningar eller magont
- Har ett kompext förhållande till mat

Vad kan vi som människor göra för att motverka nedstämdhet och trötthet? I forskning har man sett att redan låga doser av dagsljus har en positiv inverkan på vår produktion av signalsubstanserna melatonin och serotonin som är viktiga för vårt välbefinnande. Därför kan en ny rutin som att införa en promenad runt kvarteret på lunchrasten kan göra stor skillnad i ditt liv.

Den senaste tiden har mycket forskning har gjorts kring vad som gör oss människor lyckliga. Cirka hälften av vår lycka beror på våra gener. Det har framkommit bland annat genom jämförelser mellan enäggstvillingar som skilts åt vid födseln; de blir ändå ganska lika till personligheten – och till lyckonivån. För den lycka som inte avgörs genetiskt, så har det visat sig stämma med det gamla uttrycket: Det viktigaste är inte hur man har det, utan hur man tar det.

Professor Sonja Lyubomirsky har i sin forskning kommit fram till 12 lyckostrategier som förutom genetiken spelar en viktig roll i hur lyckliga vi upplever oss. Kanske kan du bestämma dig för att fokusera på någon av dessa för att öka ditt välbefinnande i höst? Vill du fördjupa dig i lyckostrategierna så kan du göra det genom att läsa boken Lyckans verktyg från 2008.

Lyckostrategierna
1. Uttryck tacksamhet.
2. Tänk positivt.
3. Jämför dig inte med andra.
4. Var snäll.
5. Vårda sociala relationer.
6. Lär dig härda ut.
7. Lär dig förlåta.
8. Sträva efter flow.
9. Njut av livets glädjeämnen.
10. Sätt upp mål och sträva dit.
11. Utöva religion eller andlighet.
12. Ta hand om din kropp

När vi aktivt ägnar oss åt att förstå något sätter vi igång våra viljestyrda tankar. De flesta tolkningarna sker dock oftast omedvetet, refelxmässigt, vilket har varit, och är nödvändigt för vår överlevnad. Dessa snabba flyktiga tankar kallas automtiska tankar. Ofta märker vi inte av själva tanken men vi kan märka känslan som den lämnar efter sig. De automatiska tankarna kan vara negativa, neutrala eller positiva.

I kognitiv beteendetarpi vill vi medvetandegöra de negativa automatiska tankarna så att vi kan ifrågasätta dem och se om den tolkning de leder till är sann eller hjälper oss. Om vi upptäcker att den inte är sann eller i alla fall inte gör oss någon nytta, så kan det i sin tur göra att vi känner annorlunda för en situation, och därmed kan hantera den annorlunda.

Till slut kanske vår rädsla hindrar oss från att leva så som vi vill. Då kan vi behöva ”släcka” den kopplingen i vår hjärna och skapa nya kopplingar. Ibland kan det vara svårt att förstå exakt hur vi skyddar oss. I en kognitiv beteendeterapi kan man få hjälp med att kartlägga sitt skyddsbeteende för att sedan på ett systematiskt sätt bryta det och på sikt bli mindre rädd.

Forskningen kring mindfulness har bland annat visat att när du blir medveten om dina känslor och etiketterar dem så sjunker arousalnivån i kroppen. Rent praktiskt innebär det att om du till exempel blir rädd av att till exempel tänker på något obehagligt så aktiveras din reptilhjärna och hela ditt flyktsystem –du är beredd att fly eller försvara dig. Vårt flyktsystem främjar vår överlevnad men det är också väldigt lättväckt och kan utlösa ”falska alarm”. Om du blir medveten om känslan som tanken framkallat och sätter ord på den så minskar aktiveringsnivån i kroppen och det akuta läget avtar. När aktiviteten i reptilhjärnan avtar så får då tillgång till de delar av hjärnan som tillåter dig att göra logiska resonemang – därmed ökar ditt handlingsutrymme och du för möjligheten att handla på ett sätt som långsiktigt är bättre för dig.

Någon vecka senare får jag det nya numret av Sokraten (medlemstidningen för Svenska föreningen för kognitiva och beteendeinriktade terapier) och läser Mia Östlins artikel om Schematerapi. Det hon skriver om det terapeutiska förhållningssättet Limited reparenting bekräftar min känsla av det positiva i det jag upplever tillsammans med mina klienter.  

Hon skriver att Limited reparenting och Empatisk konfrontation är grundat i synen på vad ett barn skulle behöva i den utvecklingsfas där klientens grundbehov inte blev tillräckligt mötta. Limited reparenting innebär bland annat att förmedla en hög grad av värme, omsorg och omvårdnad. Terapeuten är inte neutral utan uppträder som en verklig person istället för att spela rollen som terapeut, vilket ställer krav på terapeuten att kunna vara ärlig, direkt och genuin samtidigt som hon/han validerar klientens känslor. Det räcker då inte att vara skicklig i att använda teknikerna. Terapeuten måste också genuint tycka om sin klient samtidigt som hon/han sätter rimliga gränser (Empatisk konfrontation). Förhållningssättet  förutsätter att terapeuten känner sina egna (eventuella) dysfunktionella scheman och kan hålla sig från att agera ut dem i terapisituationen (utan att ”gömma sig bakom neutralitet).

Forskningen har också visat att det viktigaste för att en terapi ska vara verksam är att man får en allians mellan terapeut och klient. Om jag utgår från mig själv som människa så har jag lättare att känna tillit till en person som förmedlar värme och visar omsorg än till en som strävar efter att inte visa något.  Det passar kanske inte alla men det blir så för mig och det är jag tacksam över.

Som alltid så påverkar känslan hur vi beter oss och hur vi tänker. Hur vi beter oss påverkar sin tur hur vi tänker och känner. Likaväl som våra tankar påverkar hur vi känner och beter oss. Alltså finns möjligheten att påverka känslan genom antingen tanken eller handlingen. 

En handling är oftast lättare att styra än en tanke. Kanske att du kan känna mer kärlek till din partner om du har ett kärleksfullt beteende mot densamme?

Detsamma gäller om du har svårt att lita på din partner – prova att bete dig tillitsfullt. Kanske gör det att du slutar vara rädd för att blir sviken.

Så länge vi beter oss som att det finns något att vara rädd för tror vår hjärna att det gör det eftersom att det är dessa signaler som den får. Och när din hjärna är rädd blir din kropp det också och då påverkas både våra känslor tankar av det. Men om vi slutar att bete oss som att det finns något att vara rädd för så visar vi vår hjärna att det inte är farligt. Den skickar då signaler till vår kropp att den kan slappna av vilket påverkar våra tankar och känslor – rädslan finns då inte längre.

Det är ganska logiskt och kan låta lätt. Oftast är det inte det. Men det kan vara värt att prova om man vill bevara sin relation.

Det kanske inte låter så märkvärdigt men det är det. Att hitta ett balanserat förhållningssätt till sina tankar och känna tillit till det är något som man kan komma långt på. Till exempel kan det hjälpa en att komma hela vägen ur en djup depression till framtidstro och tillförsikt.

Jag frågade också om det fanns något som hon tyckte att jag kunde utveckla som terapeut. Hon var tyst en stund och sa sedan med ett leende. Du kunde ju uppdatera hemsidan lite oftare… Så det tänker jag försöka göra nu. Utan att lämna ut någon tänker jag skriva lite mer om min verksamhet. För att på så vis kanske inspirera andra till att reflektera, hitta nya sätt att se på saker och ting eller känna igen sig, eller känna sig lite mer förhoppningsfulla.

Tack!