Om KBT

Tankar och beteende KBT står för kognitiva och beteendeinriktade terapier (eller kognitiv beteendeterapi) och är den svenska översättningen av CBT – Cognitive Behavioral Therapy. Namnet kommer sig av att terapiformens teorier och metoder kommer från två olika forskningstraditioner, kognitions- och inlärningspsykologin. KBT ses som ett paraplybegrepp som omfattar delvis skilda terapiformer och metoder. Hit hör bland annat kognitiv terapi, beteendeterapi, schemafokuserad terapi, dialektisk beteendeterapi (DBT) och Acceptance and commitment therapy (ACT). Den gemensamma nämnaren är i första hand terapiernas solida vetenskapliga grund.

KBT finns i många olika former
Förutom individuell psykoterapi är det även vanligt med gruppterapi, internetterapi och KBT-baserad självhjälp. Några gemensamma drag brukar KBT dock alltid ha, oavsett format: KBT har ett tydligt fokus I KBT börjar man alltid med att bestämma sig för vad som ska stå i fokus för behandlingen och vilken förändring som eftersträvas. Det gör att man kan utnyttja tiden effektivt, och utvärdera om det man gör faktiskt fungerar.

KBT är ett samarbetsprojekt
I KBT deltar man aktitvt i sin egen behandling. Aktiviteten kan bestå av kartläggningar, övningar och experiment med nya beteenden som man gör själv eller tillsammans med sin behandlare. KBT är fokuserat på nuet Det kan vara viktigt i KBT att förstå hur en problematik har uppkommit, eller tala om traumatiska händelse i det förflutna. Men tyngdpunkten ligger alltid på här-och-nu, på hur man skapar påtaglig förändring i sitt dagliga liv.

KBT är transparent
I KBT finns ingen dold agenda. När du ägnar dig åt KBT har du rätt att få veta varför terapin är upplagd på ett visst sätt, och vilket forskningsstöd de metoder har som ingår i behandlingen.

Inga garantier
Forskning har visat att KBT hjälper många människor för vitt skild problematik. KBT hjälper dock inte alla. I de forskningsstudier som genomförts så finns det alltid patienter som inte får så goda resultat av sin behandling. Om man går i KBT är det därför viktigt att regelbundet stämma av om det man gör i terapin fungerar eller inte. Uppnår man ingen förbättring så måste man kanske pröva någon annan metod, eller helt byta terapiform.

Texten är hämtad från Svenska föreningen för Kognitiva och Beteende inriktade Terapier.